VM – 3xGuld

Några dagar hemma i Borlänge för att landa lite, de två sista veckorna har de ens existerat eller bara varit en fantastisk dröm? Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om VM. Alla förberedelser, alla 100-tals timmar jag har lagt ner för att komma till VM så bra som möjligt. Alla härliga människor runt omkring mig som gör den här veckan så fantastisk bra och bidrar till de prestationer jag gör. Men jag låter gps-spår, bilder och resultat tala för sig själv och tänkte i stället berätta hur man firar sina 3 VM-Guld på bästa sätt!

För att undvika all form av VM-tomhet åkte jag direkt från VM till Tyrol i Österrike tillsammans med familjen. 9 dagar av konstant firande för det tycker jag att jag var värd!

Dag 1. Vi anländer till den lilla byn Obernberg am Brenner som ligger på 1400 möh, högst upp i en liten dalgång. Vi tog direkt en tur upp i bergen och hann precis nå toppen Rötenspitze (2481) innan eftermiddags-ovädret bröt ut. Finns ju inget bättre sätt att fira än på toppen av ett högt berg!

Dag 2. Veckans första Via ferrata, Innsbrucker klettersteig och dag 1 av 5-days of Tyrol. Efter att ha inhandlat klätterutrustning till Mamma och Emil tog vi kl 11 linbanan upp på 1900 möh och joggade iväg mot starten av klätterleden som bestod av två delar och en sammanlagd längd på ca 3,5 km upp och ner längst bergskammen med högsta toppen på 2480 möh. Helt klart den häftigaste Via ferratan jag ditintills gjort. Lite svårare klättring blandat med en del lätt klättring och transport(löp)sträckor. Perfekt för mig så att jag fick springa av mig emellanåt och köra lite snabbklättring på de lättare partierna. Vilket också behövdes eftersom vi hade lite tidspress för att hinna till kvällens tävling. Men jag hade hela 8 minuters marginal till 15.20-linbanan och kunde unna mig en 6 minuters löptur längs bergskammen, för att få fira lite extra! Sedan fick jag ta igen den missade VM-sprinten på gatorna i den lilla bergsbyn Steinach am Brenner. Trevlig tur även om mina ben inte var särskilt sprintiga av sig.

Dag 3. Startar från vårt fantastiska boende och ger mig ut på en ny topptur, lite högre (2638) och lite bättre utsikt. Efter toppen fortsatte jag längs bergsryggen till målområdet för dagens etapp. Inget tävlande för mig den dagen men en fin tur på drygt 3h. Den planerade klätterturen blev inställd då eftermiddagsovädret drog in, så då fick vi fira med fika i stället, vilket vi i och för sig gjorde alla andra dagar också.

Dag 4. Ännu lite högre och lite längre, så dagens topp blev på 2881. Väldigt dimmigt på toppen, så jag hittade aldrig granntoppen som var lite högre men det blev en fin tur längs Italienska gränsen när jag kommit ner från dimman igen! Lite fikapauser och fotopauser unnade jag mig så 5h härliga timmar med mig själv, dimman och bergen + några andra trevliga själar jag passerade på min väg. Sedan var eftermiddagsovädret på ingång igen men vi kunde ju inte ställa in klättringen igen, lät den värsta skuren dra över och sedan kunde vi njuta av en 2 timmars klättertur.

Dag 5. Även här fick vi ändra våra planer då eftermiddagsregnet i stället blivit förmiddagsregn. Veckans första orientering i skogen för mig då vi sprang upp till Obernberger See, helt legendarisk karta som verkligen är värd ett besök. På eftermiddagen började jag bli lite rastlös så tog med mig resten av familjen för att springa till ett litet vattenfall.

Dag 6. Dimma och regn så ansåg att den bästa aktiviteten var att hänga med resten av familjen på etapp 4. En riktig downhill-medel som bjöd på sjukt rolig orientering, så helt klart ett bra val. Att de sedan hade en lång rodelbana jag passade på att testa gjorde ju inte direkt saken sämre. Eftermiddagsaktiviteten blev en klätterled vid Tyrols högsta vattenfall, eftersom att jag ansåg att klättrar man vid ett vattenfall kan det omöjligt göra något att det faller lite regn från himlen också.

Hitta mig (svart), Mamma (Rosa), Emil (Gul)

Dag 7. Från tävlingsplatsen dagen innan hade jag spanat in ett coolt berg med en fin bergskam som jag ville upp och springa på. Var många höjdmeter att ta, så när jag väl hade kommit upp ville jag ju springa där så länge som möjligt, så 4h löpning och 29 km blev det. De andra var lite trötta efter en heldag på tävlingen med en tuff långdistans, så det blev en lugn eftermiddag.

Dag 8. Helt klart den häftigaste turen. Drygt 8h i bergen och 3h klättring upp och ner för att nå toppen! Och jag lyckades hålla mig lugn och fin och ha sällskap av mamma och Emil nästan hela turen. Jag var bara tvungen att springa i förväg en gång och ta en extra topp och en extra tur medan de tog en fikapaus. En sån där dag när 8 timmar kändes kort och jag hade kunnat stanna uppe bland bergen hur länge som helst!

Dag 9. En lite lugnare dag, jag tog en tur upp i bergen på knappt 3h med avslutning med lite orientering ner till Obernberger See. En av få lite varmare dagar så vi passade på att ta veckans enda dopp i det iskalla med kristallklara vattnet. Sedan passade jag på att ta lite löpbilder i den fina omgivningen med min egna papparazzi som smugit runt och fotat under hela resan. Och sedan var firandet slut och dags att plocka ihop sig igen. Jag hade gärna blivit kvar där i alplandet men för mina ben var det några bra att det var dags för hemresa till lite plattare marker.

Hemma i några dagar och nu är jag på plats på O-ringen för att ta mig an nästa äventyr och utmaningar!